Vilka är ens vänner?

Det sägs att svenskar strävar efter att få vänner (inte att förväxla med dem som kallas så och listas på Facebook) medan exempelvis engelsmän nöjer sig med att ha bekanta. Det nära umgänget har de med släkten.

Så länge Mats var gift med Helena hade de ett antal vänner de regelbundet träffade vid parmiddagar. Helena kallade dem inte sina vänner, Mats svävade mer på målet.

Kicki däremot hade vänner. Sina gamla tjejkompisar som sedan kompletterades med olika killar, män, karlar. De blev inte Mats vänner.

 

Kapitel 19, sid 197 förklarar Kickis relation till sina väninnor:

Kicki värnade om sina väninnor och träffade dem lite då och då. Kärntruppen brukade vara hemma hos varandra under uppsluppna former. Det var visserligen inte speciellt ofta, men när det blev Kickis tur brukade Mats fly fältet.

Mats däremot har en ståndpunkt som beskrivs i kapitel 19, på sidan 198:

Själv hade Mats inga umgängeskompisar. Brist på jämställdhet konstaterade han för sig själv, för vem skulle han dela privata synpunkter med. Ordmässigt haltade det till och med. Kicki hade liksom många andra kvinnor sina ”väninnor”. Vad kunde han som man säga? Mina ”vänner”, det vill säga manliga vänner som var hans egna? Så fungerade varken språkbruket eller verkligheten. Män hade på sin höjd ”kompisar” men där tunnades också leden ut med åren. Mats gamla skolkompisar hade skingrats, flyttat till andra orter eller länder. Och nya stod inte i kö.

 

 

Motpart är en sida och bok från Fonem Förlag
0705-780 790 | info@fonemforlag.se

Copyright LogicAlley-2014 | Admin